Att döma andra
- Detaljer
- Kategori: Råd till dig
- Träffar: 3727
Al-salamu alaikum wa rahmatullah
Allah (SWT) säger i surat al-Anám : 6:152] Och rör inte den faderlöses egendom - om det inte är fråga om att föröka den - innan han har nått myndig ålder. Och mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] såsom rättvisa och rimlighet kräver - Vi lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. - Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig. Och håll fast vid förbundet med Gud." Detta är vad Han befaller er; kanske lägger ni det på minnet.
Allah (swt) också säger i surat al-Maida:5:8] TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika från rättvisans väg. Gör rätt - det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör. som muslim bör våra grund idé vara att alla människor är oskyldiga i alla frågor. Islam kräver att man måste vara rättvis och opartisk när det gäller att döma andra.
Alltså: Det är fel att anklaga någon annan för något fel utan att ha full kunskap och konkreta bevis. Det är förbjudet att grunda en dom mot någon på rykten, antaganden och misstankar.
Allah säger i koranen i surat Al-hudjurat:[49:6] TROENDE! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort.
Han varnar oss också : [49:12] Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni finna vämjelig! Och frukta Gud! I Sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes!
I de fall där man är tvungen att nämna en annan persons fel, då är det bäst att nämna dess goda sidor också. Det är fel att överdriva eller betona felet allt för mycket, särskilt om det är möjligt att felet var ett misstag eller i händelser där sanningen inte är 100 % klar.
Även om en's fel är klart och tydigt och grundat på bevis, så ska man varna människan om felet och klargöra sanningen.
Emellertid måste korrigeringen utfärdas på lämpligt sätt, på ett skonsamt sätt som inte driver bort människan. Misstagen i sig borde bli korrigerat utan blandning med andra saker, till exempel att anklaga personen med att han hade dåliga avsikter eller ont motiv för att bara Allah vet avsikterna.
Vi måste komma ihåg alltid att människor som är ofta rätta och har kunskap, noggrannhet, intelligens och som är oftast korrekta i sina slutsatser - att de är förlåtna om de gör fel sällan. Deras goda kvalitéer och goda arbete borde inte avfärdas. Naturligtvis följer vi inte vad som visar sig vara fel.
och Alla vet bäst.